Bettinas berättelse

Jag har sådan medicinsk historia att jag faktiskt går på en kontroll redan en gång om året på grund av leverfläckscancer. Men trots kontroller i februari månad märker jag en liten, torr fläck i april. Jag kände lite ”åh, jag orkar nästan inte gå ner och göra en extra kontroll”, men jag gjorde det ändå. Det var något inom mig som sa att jag inte skulle gå runt med ett sår som inte läkte. Min hudläkare tvivlade faktiskt inte – trots att han just hade träffat mig två månader tidigare. Fläcken var basalcellscancer, så en biopsi måste tas. Lyckligtvis hänvisade min hudläkare mig till Mohs kirurgi omedelbart. Det fanns inget ”mellansteg”. Några dagar efter att jag ringt ner till Hudcancerkliniken kallades jag till en förundersökning på Bispebjerg, vilket jag tackade nej till. Detta måste tas bort omedelbart och bli snyggt – därför ville man använda Mohs kirurgi.

Det såg ut som om jag hade haft en liten piercing i näsan som jag inte använde längre. Det var ett sådant litet område det handlade om. Jag försökte övertala Martin Glud att det inte var något. Sedan tittade han på mig och sa: ”Det är minst 4×5 millimeter, så vi måste ta bort det”. Det visade sig till och med att det naturligtvis hade spridit sig. Vilket jag blev väldigt överraskad av.

Jag hade inte hört talas om Mohs kirurgi tidigare, även om jag känner flera som har tagit bort basalcellshudcancer, även i ansiktet. Jag är nöjd med resultatet och tycker att det är superviktigt att sprida ordet om Mohs kirurgi så att folk vet att det är ett alternativ.