I ungefär ett halvår hade jag haft något på näsan som mest av allt liknade en finne på väg. Men den gick inte riktigt bort. På bara fyra veckor såg det jag trodde var en finne plötsligt ut som en stor häxvårta! Det såg inte alls bra ut. Jag ringde min läkare och fick en remiss till en hudläkare, som vid en närmare undersökning tyckte att det behövde undersökas mer.
Jag fick en tid för att skära bort utväxten. Den togs bort, och hudläkaren skulle ge mig svar efter 10 dagar. Men jag hörde ingenting och kontaktade själv kliniken. Tyvärr var svaret inte så positivt, för det var skivepitelcancer, och det måste tas bort.
Jag skickades vidare till en plastikkirurg på sjukhuset. Där fick jag beskedet att de skulle skära 12 mm runt om på näsan. De ville ta hud från kinden! Det kunde bara inte stämma – jag var helt förkrossad vid tanken och satte mig genast vid datorn och googlade efter andra möjligheter till operation.
Där hittade jag Hudcancerkliniken. Jag ringde kliniken och hade ett bra samtal med Bolette, som är verksamhetschef på kliniken. Bolette hade för några år sedan själv genomgått exakt samma operation som sjukhuset hade erbjudit mig, och resultatet hade inte blivit särskilt bra. Just därför visste Bolette vad jag stod inför och hur jag mådde, eftersom hon själv hade varit i samma situation.
Jag fick snabbt en tid hos Hudcancerkliniken och var spänd på hur mycket som behövde tas bort. Jag var ganska nervös inför operationen, men stämningen var helt enkelt så avslappnad och trevlig, och det blev en riktigt bra upplevelse. Det slutade med två mycket små trianglar på näsan för att sluta såret och totalt 10 små stygn – mycket mindre än jag ens hade vågat hoppas på. Inte ens min goda väninna kunde på avstånd se ärren nu, två månader efteråt. Det är så fint gjort, och jag är otroligt lättad och glad.
Gitte Olin
