Ulrika, 46 år, har haft en lång och uppslitande behandlingstid med många olika läkare inblandade. Ulrika vill berätta om sina erfarenheter så att andra patienter med hudcancer inte hamnar i samma situation

2016 upptäckte Ulrika ett sår i tinningen som inte ville läka. Hon går till sin läkare som remitterar henne till det lokala sjukhuset, som i sin tur remitterar henne till en privat hudklinik på grund av långa väntetider.

Operation 1 och 2: Ulrika får konstaterat att hon har basalcellscancer typ 2 och 3 och opereras i juni 2016. Tyvärr kan man inte få bort hela tumören. Hudkliniken opererar på nytt i augusti 2016, men inte heller denna gång lyckas man ta bort hela tumören. Hudkliniken råder Ulrika att inte göra mer, utan vänta och se hur det utvecklar sig. Ulrika får senare veta att man aldrig ska vänta med att operera när det gäller den här typen av basalcellscancer.

Operation 3: I oktober 2018 opereras Ulrika igen för basalcellscancer och hud från underarmen transplanteras, eftersom skadan är så stor. Resultatet blir inte särskilt vackert, och hudcancern finns fortfarande kvar. Därför erbjuds Ulrika ännu en operation för sin basalcellscancer på ett annat sjukhus. Ulrika tackar Ja i hopp om att kunna bli av med cancern och att den första, inte så lyckade transplantationen, ska rättas till.

Operation 4: Den fjärde operationen görs i mars 2019 på ett nytt sjukhus. Den här gången transplanteras ingen hud. Ulrika får åter dåliga nyheter. Fortfarande har inte all cancervävnad tagits bort, och hon får en ny operationstid.

Operation 5: I april 2019 opereras Ulrika för femte gången på sjukhuset. Det görs även en större hudtransplantation, eftersom skadan har blivit ännu större. Man tar 15 cm hud från den andra underarmen för att täcka den första misslyckade transplantationen med. Dessvärre finns det fortfarande basalcellscancer närmast ögat.

Ulrika är förtvivlad och hon vet snart inte vad hon ska göra. Cancern sitter mycket nära ögat och hon vågar inte vänta för, att den ska sprida sig ännu närmare ögat. Det är en svår period – det är en ständig oro att inte få bort hudcancern, och att det ska bli ännu värre.

Som tur är lyckas Ulrika övertala sjukhuset om att få Mohs kirurgi. Hon lusläste internet och hittade till slut information om att detta fanns, vilket ingen läkare informerat henne om. Ulrika remitteras därefter till ett sjukhus som utför Mohs kirurgi, men väntetiden är tyvärr mycket lång. Ulrika börjar leta på internet efter andra, som kan göra Mohs kirurgi. Hon hittar Hudcancerkliniken i Stockholm, tar kontakt och får snabbt en tid ett par veckor senare.

Operation 6: Ulrika behandlas på Hudcancerkliniken i Stockholm och hon är glad för den behandling hon fått. Hon känner sig väl mottagen på kliniken och känner att hon äntligen blir tagen på allvar. All hudcancer kontrolleras på laboratoriet och tas bort samma dag.

Ulrika berättar att resultatet hade varit ett annat om Mohs kirurgi hade varit den behandlingsmetod som använts från början. ”Hade jag känt till att Mohs kirurgi fanns från början hade det aldrig gått så här långt.” Ulrika hoppas att inom snart framtid att detta är ett standardmetod för att ta bort basalcellscancer i ansiktet.

Men cancern är borta och det är det viktigaste. Ulrika vill gärna berätta vad hon varit med om så att andra inte hamnar i samma situation: ”Alla ska känna till att Mohs kirurgi finns, så att de inte måste gå igenom så många operationer och få så fula ärr som jag har fått.” Hade Mohs kirurgi varit den första behandlingsmetoden som jag hade fått, hade jag inte sett ut som jag gör idag. Det är också viktigt att spara människors tid och resurser, som slösades bort under de 5 krävande operationer, som gjordes innan, slutar Ulrika.

Hos Hudcancerkliniken är det kort väntetid, man ser till att all cancervävnad tas bort redan under den första operationen, och metoden är vävnadsbesparande. Det är viktigt, att det tas bort så lite hud som möjligt, när man gör operationer i ansiktet.